Igår morse kl 8.40 gick min älskade mormor bort.
Hon blev en ängel med oss alla runtom sig i hemmet och det var så vackert, lugnt, fint och fridfullt.
Vi drog ut tv:n i hallen så mormor och vi andra lyssnade på luciamorgonen och vi tände det tredje ljuset i adventsstaken.
Mormor öppnade ögonen sista minuterna och tittade på oss innan hon tog sina sista andetag.
Morgonen va' precis så som mormor ville ha det, solen sken, det va' vindstilla, frostigt & otroligt vackert.
Sorgen är enorm & jag trodde inte jag skulle klara av att se henne bli en ängel men jag är så otroligt tacksam att vi alla va' samlade & kunde trösta varandra & framför allt kunna ta hand om & trösta morfar som efter 60 år tillsammans med mormor nu blir ensam...
"Du kämpade så tappert mot sjukdom som var svår, Du såg det som var vackert och längtade mot vår, och vi som stod Dig nära vår saknad är så stor, från alla Dina kära, vårt TACK och sov i ro"
Mormor, ha det så gott! Jag älskar dig! Vi ses snart!
Kram
Veronica
Åh, Veronica! Mina varmaste hälsningar och beklagan. Kramar till dig i din sorg. Hanna
SvaraRaderaTänk att bli ensam efter att ha levt 60 år tillsammans med en och samma person... Morfar kan skatta sig lycklig som har så många fina barn, barnbarn och barnbarnsbarn som finns där för honom. Jag beklagar verkligen sorgen. Mitt i allt det ledsamma så finns ju ändå det där fina som du skriver om. Ni var alla där runt omkring. Lugnet. Luciamorgonen med dess fina sång som ni delade. Adventsljuset ni tände. Den vackra dagen som grydde utanför. Stillheten...
SvaraRaderaDu vet var jag finns! kramar sandra