måndag, februari 02, 2009

Kul med läxor...

Ja, det tycker jag faktiskt att det är! Efter snart 4 (!) veckor som "invalido" är man liiiite trött på att bara gå hemma & inte ha något speciellt för sig att göra. Jag har turen att plugga & eftersom jag gör det på distans kan jag i alla fall sysselsätta mig med detta. Lite trist är det att vara själv men jag har i alla fall fullt upp & det är skönt. Lite socialt umgänge skulle inte skada heller. Jag har ju haft lite "sjukbesök" & igår var vi iväg & hälsade på ett litet nytillskott i vår kära vänkrets, underbar liten kille de fått! Hur söt som helst!
Träffade på en dam på ICA i lördags. Jag satt & vilade på en stol & agerade vagnvakt emedan övrig familj handlade det obligatoriska snasket inför kvällen. Denna damen gick liksom mig på kryckor med skillnaden att hon var typ gipsad från fot till lår, stackarn...Hon sa - Hej kompis! -Hej på dig du,det finns plats för dig här med om du inte orkar handla, sa jag & sedan pratade hon oavbrutet i ett par minuter om hur jobbigt det var hemma med städning, tvättning, laga mat, att gå på toaletten, duscha, mm, mm. Jag kände bara wow! Hon har det likadant som jag, ett ben & problem med det mesta där man faktiskt måste gå. Hon var supertrevlig & gav mig en del förslag & tips på saker jag redan "uppfunnit" som att använda sig av kontorsstolen & en massa andra tips som jag glatt tog emot. Jag tror hon var lika utsvulten på kontakt med människor som jag är...
Jag tror inte en del förstår problematiken som uppstår när man blir "handikappad". Jag har opererat mina händer i omgångar & det kan jag säga är inte ett dugg jobbigt om man jämför med att bara kunna ha ett ben. Jag kan inte hoppa till o från kylen ens utan att behöva ha båda kryckorna, alltså måste jag åka "rullstolen" eller be om hjälp. Jag känner att det är svårt att tvätta, det är en tröskel in till tvättrummet så jag kommer inte in med stolen samt så kan jag inte balansera på ett ben när jag lägger in tvätten...är livrädd för att falla igen som jag redan gjort ett par gånger ...Nåväl, det är ju tur att man har hjälpsam familj! Mina småprinsar kan man muta med både pengar & glass så gör dom exakt vad jag vill hehehe, händer faktiskt att de hjälper till utan att vilja ha något oxå, de är helt underbara små godingar mina små prinsar!

Ska plugga lite nu tror jag...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Vad kul att Du vill skriva en rad!