Lite sent, jag vet men som vanligt nuförtiden är intrenettråden ur balans emellanåt så jag har varit utan nät i två!!!! dagar, helt otroligt vad låsta man blir. Jag kan ju inte göra någonting!!! Jo, då. Helt handlingsförlamad utan nätet är jag ju inte. har ju gjort massvis med andra saker förstås.
I måndags vaknade vi tiiidigt. Junior va' uppe med sina fjärilar i magen allra först & tätt efter kom jag & lilleman.
Packningen till juniors läger va klar i ett naffs & med en hyfsat stadig frukost i magen & fikapåsen laddad med pannkakor & vanliga kakor åkte vi för att möta upp övriga fritidsvänner på skolan.
Alla barnen va' laddade till max & stod i en fin kö & sjöng emedan de väntade in bussen.
När den kom & vi kramats & pussats klart & efter att jag sagt till junior att ja, jag kommer & hämtar dig när som helst under hela dygnet om du inte känner att du vill sova över. Ja, då lugnade han sig lite till & for iväg.
Glada föräldrar stod kvar & vinkade frenetiskt efter sina små sockertoppar men tro mig....INGEN av barnen vinkade tebax...Vi skrattade gott & hoppades att de skulle betyda att de va' så spända & glada & förväntansfulla att de inte alls hade tid att tänka på oss =O)
Lilleman sprang runt & tog massa kort på dem innan de åkte med min mobil så vi får se om de blev bra.
Hela måndagen gick annars åt till mitt projekt. Lilleman lekte med de grannar som va' hemma & vi hade det väldigt lugnt & skönt.
När klockan började närma sig va' jag trodde va' typ halv tre tänkte jag fixa lite mat men oj, va' förvånad jag blev när den visade sig vara 17!!! Det fick inte bli någon middag idag utan hönökakor med div. goda pålägg innan vi åkte in till stan. Vi va' inbjudna till en anhörighetsträff på örlogsbasen där vi skulle få lite information & se bilder från vår kära pappa P:s besättning.
Det va' ett mycket bra möte. Pastorn va' där & informerade bra & svarade på allas frågor.
Filmen va' otroligt bra & många av de anhöriga fick en tår i ögat när deras man, son , sambo eller dotter, fru ja, vem det nu är som är iväg kom på bild med sin hälsning.
Lillaman & jag va' lite spända. Det är ju ändå över en månad sedan vi senast så vår pappa. & vi blev båda lite ledsna men tyckte det va' jättekul att få se honom & hans fina hälsning till oss här hemma i kalla Svedala...
Vi saknar dig pappa! Nu MÅSTE du snart komma hem!!!
Hemma igen ville jag göra klart mitt projekt & lillaman hjälpte till. Vi somnade rätt utmattade kl. halv tolv. Sent som 17 med tanke på att vi båda skulle upp till dagis dagen efter & börja kl. 6,45.....
Ha det!
I måndags vaknade vi tiiidigt. Junior va' uppe med sina fjärilar i magen allra först & tätt efter kom jag & lilleman.
Packningen till juniors läger va klar i ett naffs & med en hyfsat stadig frukost i magen & fikapåsen laddad med pannkakor & vanliga kakor åkte vi för att möta upp övriga fritidsvänner på skolan.
Alla barnen va' laddade till max & stod i en fin kö & sjöng emedan de väntade in bussen.
När den kom & vi kramats & pussats klart & efter att jag sagt till junior att ja, jag kommer & hämtar dig när som helst under hela dygnet om du inte känner att du vill sova över. Ja, då lugnade han sig lite till & for iväg.
Glada föräldrar stod kvar & vinkade frenetiskt efter sina små sockertoppar men tro mig....INGEN av barnen vinkade tebax...Vi skrattade gott & hoppades att de skulle betyda att de va' så spända & glada & förväntansfulla att de inte alls hade tid att tänka på oss =O)
Lilleman sprang runt & tog massa kort på dem innan de åkte med min mobil så vi får se om de blev bra.
Hela måndagen gick annars åt till mitt projekt. Lilleman lekte med de grannar som va' hemma & vi hade det väldigt lugnt & skönt.
När klockan började närma sig va' jag trodde va' typ halv tre tänkte jag fixa lite mat men oj, va' förvånad jag blev när den visade sig vara 17!!! Det fick inte bli någon middag idag utan hönökakor med div. goda pålägg innan vi åkte in till stan. Vi va' inbjudna till en anhörighetsträff på örlogsbasen där vi skulle få lite information & se bilder från vår kära pappa P:s besättning.
Det va' ett mycket bra möte. Pastorn va' där & informerade bra & svarade på allas frågor.
Filmen va' otroligt bra & många av de anhöriga fick en tår i ögat när deras man, son , sambo eller dotter, fru ja, vem det nu är som är iväg kom på bild med sin hälsning.
Lillaman & jag va' lite spända. Det är ju ändå över en månad sedan vi senast så vår pappa. & vi blev båda lite ledsna men tyckte det va' jättekul att få se honom & hans fina hälsning till oss här hemma i kalla Svedala...
Vi saknar dig pappa! Nu MÅSTE du snart komma hem!!!
Hemma igen ville jag göra klart mitt projekt & lillaman hjälpte till. Vi somnade rätt utmattade kl. halv tolv. Sent som 17 med tanke på att vi båda skulle upp till dagis dagen efter & börja kl. 6,45.....
Ha det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej! Vad kul att Du vill skriva en rad!